Lurkväden

Var på premiären av "Hedwig and the angry inch" på Stockholms Stadsteatern mitt under Europride 08. Blev lite besviken. Johannes Bah Kuhnke hade fått en roll som var några nummer för stor och regin var tafatt och saknade känsla för rytmik och timing. Jättesynd, för musikalen skulle kunna vara en stor succé med rätt behandling. Studtals brände det till i vissa sångnummer, men ibland var det direkt pinsamt och man längtade därifrån...Men väldigt svensk publikreaktion samtidigt. Massor av skrik och applåder. Precis som om de tyckte synd om dem som spelade...eller kanske fanns det många som kände de medverkande personligen..

En kvinna reste sig demonstrativt under kvällen och applåderade ironiskt medan kvinnans (?) sällskap försökte tysta henne. Hon gick då ut med karlen efter sig.


Om det vore så enkelt. För föreställningen kröp in under huden först efter ett par dagar. Hur som helst: det bästa hade varit att låta rollen bäras av en ståuppare med bra sångröst. Hur många sådana finns det?

Men nu har jag fått perspektiv ett par dagar. Och visst, den gav någonting speciellt. Vet inte vad. Men jag blev berörd...