Lurkväden

För övrigt är det på sin plats att önska er alla ett riktigt gott musikår med massor av konserter, musikdramatik, dans - ja allt som bör ses av god kvalitet. Men glöm inte våra kyrkor! I dem musiceras det ofta och mycket, inte bara under julen och påsken. Varför inte slinka in på en gratis lunchkonsert någon gång, till att börja med. Vem vet, kanske man får göra det där orgelverket man inte visste att man behövde höra. Och får namnet på det på köpet.

Gott Nytt År!

När nu året närmar sig sitt slut,  bjuder Konserthuset i Stockholm hösten och det gamla året farväl med det unga gardet. Under torsdagen inrättade sig den kazakiske dirigenten  Alan Buribajev på pulten med energi i nypor och glädje i kropp. Att  Joseph Martin Kraus’ uvertyr till Voltaires skådespel Olympie från 1792 passade Buribajev perfekt visade sig med en gång, för Kraus kändes ny och fräsch i hans händer. Och orkesterns lilla 1700-talsgruppering lyste genomskinligt och intensivt melankoliskt. En jubilar som stått i skuggan hela året fick väl här inte vinka med hela handen men gav en fingervisning om sin kapacitet.

 

Mendelssohnska tongångar fick flinke violinisten Henning Kraggerud fullt upp med, i ett snabbt tempo där tonsättarens ungdomliga sinne gestaltades kraftfullt, och där själ inte alltid hängde med teknisk briljans. Snyggt var det dock.

  

Så är snart jubilarernas stora år till ända. Sjostakovitj drog sin sista suck med sin första symfoni, som visar en kompositiörs spretiga galghumor, ytterst gestaltat och förvaltat i operan Näsan. Buribajev höll väl inte riktigt ihop idéerna till ett slags symfoniskt helhetsintryck, verket föll samman i ett par intressanta delar som kändes retligt fräcka – det var väl sådan Sjostakovitj egentligen ville vara: lite kaxig och upproriskt energiska.  Men är inte ungdomar sådana alltid? Tack för detta år, i själen alltid unge Dmitrij!

För övrigt börjar det dra ihop sig. I år lackar det något så vansinningt fort, för inte så längesedan var det brittsommar (å vem fasen är Britt?).

Mycker ska hinnas med, men visst ska man hinna med att belöna sig också? Med en eller ett par julkonserter t ex. Och de är inte så få, i alla fall inte här i Stockholm. Ment runt om i hela Sverige övas det och filas på uppträdanden, och förväntansfulla familjer ser inte bra fram emot Karl Bertil Jonsson (som även i år ämnar ta från de rika och ge till de fattiga), utan även mammas, pappas, lilla Kristins eller Anton-grabbens juluppträdande. Uppspel, julspel, adventskonserter och allt möjligt förbereds. Man och Fru har bråda dagar att följa med telningarna till sina repetitioner på dagis och skolor, innan de själca, efter arbetsdagens slut och barnvaktens anförskaffning, lyckats få veckans barnvakt för de själva skola få öva SIN repertoar.

Och vi andra, som är konsumenter, vad ska vi höra denna julhelg? Utöver de närmastes konserter? Förslag mottages med tacksamhet. Händel är ju en höjdare, och hans Messias en jordare, nyss influgen från högre höjder. Och det varje jul! Var spelas den, tro? Och Bach, inte ett öga torrt med pukor och trumpeter: "Jauchzet, frohlocket!!" Prisen dagarna!

Ja, inte vet jag vad jag och de mina ämnar taga oss före. Kanske fäöja några tips? Och alla i Sveriges avlånga land: lycka till med julmusiken!! :)

Är någon behjälpt av att höra mer Dmitrjij Sjostakovitj detta jubileumsår? Tja, det är ju en bra tonsättare, men som med många andra redan kända (ni vet vem jag menar), tenderar en latent trötthet bli akut.

Nå, Sjostakovitj har ju inte gjort några evergreens precis, som sjungs på gator och torg. Men det hindrar inte att vissa av hans mindre kända vokalverk är värda att framföra, hur slimmade de än verkar vara i förstone. Ta hans 10 poem till dikter av revolutionära poeter op 88, t ex.  Ett fåtal sovjetiska framföranden har givit avtryck i vinyl, av bl a en en viss Kravtjenko. Men även John Allldis utamande dessa körsånger med Nederländska kammakören på sin tid, bevisat den svarta plastvägen på märket Sony.

Revolutionära diktare? Ja, kanske, med god vilja. Revolutionära dikter? Inte entydigt. Man kan nog läsa in en och annan oplockad gås med sovjtetregeringen från tonsättarens sida, för musiken är väldigt blandad stämningsmässigt, och polyfont skriven. Alltså både mörkt och bitvis svårsjunget. Det märks även här på sina håll, för jag tycker att Kammarkören bara nästan ror iland sin stora uppgift. Fast tonbildningen är det inget fel på. Och man är ju tacksam att körsångerna äntligen kommer på skiva i modern tid, så våra obesmittade öron kan avgöra huruvida det ligger en hund begraven i dessa verk. En lysande idé som kanske väntar på sin lysande uttolkning. För detta är bra musik, oavsett var man står politiskt. En intressant tolkning har Sjostakovitj gjort. Mycket intressant...

Ryska titlar (står inte i häftet):

1) Smejel drusia (Leonid Radin)
2) Odin iz mnogich (Jevgenij Tarasov)
3) Na ulitsu! (okänd)
4) Pri vstretje vo vremja peresylki (Aleksej Gmyrjov)
5) Kaznennym (Aleksej Gmyrjov)
6) Devjatoje janvarja  (Arkadij Kots)
7) Smolkli zalpy zapozdalyje (Vladimir Tan-Bogoraz
8) Oni podedili (Aleksej Gmyrjov)
9) Majskaja pesn  (Arkadij Kots)

10) Pesnja (Vladimir Tan-Bogoraz)

 

 

Caprice  CAP 21773

 

I min skivspelare just nu:

 

Hypnotiska finalen ur Arnold Schönbergs Variationer för orkester op 31.


Ren och skär tolvton, att tas i smulor. Om och om igen. Schönbergs mästerskap i orkestrering visar sig här i full mundering. Lyssna på detaljerna om ni inte har för ömtåliga öron. Wow säger jag bara.

 

Kent Nagano dirigerar Deutsches Symphonie-Orchester.

 

Harmonia Mundi HMC 901884