Tidsresans avtryck
Att blogga är att finnas. Den devisen verkar många ha för ögonen. Skriva lite varje dag, eller flera gåmger om dagen, allt för att finnas, uppmärksammas, få evigt sajberliv. Men om man nu inte vill? Har tid? Eller har något att säga? Ska man då ändå tvinga sig? Jag tycker inte det.
Oavsett hur många som läser detta, 3 eller 300 om dagen, så är den som läser viktigast för mig, inte jag. Min läsare, dig, vill jag vara personlig mot. Vill att du ska känna dig utvald. Jag vet kanske inte vem du är, än, men det spelar mindre roll. Du finns, det räknas.
Så när jag skriver om opera, teater, konstmusik, upplevelser, så vill jag dela med mig och känna att du som läser får allt tydliggjort. För tydlighet är viktigt. Att skriva om en operaföreställning innebär att ge rummet, stämningen, intrycken en relief, så att man när som helst kan gå tillbaka och läsa, för att få en upplevelse om att: "jaså, det var ungefär s å det var". Du kanske hade upplevt saken lite annorlunda, och fått en annan slutuppfattning, men du hade känt igen dig. Det är mitt syfte. Också.
Så att blogga är att finnas. Inte så mycket för mig som för allt det som uppgår i den den musikaliska världsalltet och blir till ljus och ljud - energi, oåterkalleligen borta för vanliga dödliga. Men doften kan man ge. Genom mitt subjektiva minne. Sovrar gör du själv.
Oavsett hur många som läser detta, 3 eller 300 om dagen, så är den som läser viktigast för mig, inte jag. Min läsare, dig, vill jag vara personlig mot. Vill att du ska känna dig utvald. Jag vet kanske inte vem du är, än, men det spelar mindre roll. Du finns, det räknas.
Så när jag skriver om opera, teater, konstmusik, upplevelser, så vill jag dela med mig och känna att du som läser får allt tydliggjort. För tydlighet är viktigt. Att skriva om en operaföreställning innebär att ge rummet, stämningen, intrycken en relief, så att man när som helst kan gå tillbaka och läsa, för att få en upplevelse om att: "jaså, det var ungefär s å det var". Du kanske hade upplevt saken lite annorlunda, och fått en annan slutuppfattning, men du hade känt igen dig. Det är mitt syfte. Också.
Så att blogga är att finnas. Inte så mycket för mig som för allt det som uppgår i den den musikaliska världsalltet och blir till ljus och ljud - energi, oåterkalleligen borta för vanliga dödliga. Men doften kan man ge. Genom mitt subjektiva minne. Sovrar gör du själv.