Jubilarernas ungdomliga farväl

När nu året närmar sig sitt slut,  bjuder Konserthuset i Stockholm hösten och det gamla året farväl med det unga gardet. Under torsdagen inrättade sig den kazakiske dirigenten  Alan Buribajev på pulten med energi i nypor och glädje i kropp. Att  Joseph Martin Kraus’ uvertyr till Voltaires skådespel Olympie från 1792 passade Buribajev perfekt visade sig med en gång, för Kraus kändes ny och fräsch i hans händer. Och orkesterns lilla 1700-talsgruppering lyste genomskinligt och intensivt melankoliskt. En jubilar som stått i skuggan hela året fick väl här inte vinka med hela handen men gav en fingervisning om sin kapacitet.

 

Mendelssohnska tongångar fick flinke violinisten Henning Kraggerud fullt upp med, i ett snabbt tempo där tonsättarens ungdomliga sinne gestaltades kraftfullt, och där själ inte alltid hängde med teknisk briljans. Snyggt var det dock.

  

Så är snart jubilarernas stora år till ända. Sjostakovitj drog sin sista suck med sin första symfoni, som visar en kompositiörs spretiga galghumor, ytterst gestaltat och förvaltat i operan Näsan. Buribajev höll väl inte riktigt ihop idéerna till ett slags symfoniskt helhetsintryck, verket föll samman i ett par intressanta delar som kändes retligt fräcka – det var väl sådan Sjostakovitj egentligen ville vara: lite kaxig och upproriskt energiska.  Men är inte ungdomar sådana alltid? Tack för detta år, i själen alltid unge Dmitrij!


Kommentarer
Postat av: Marcus

Gott nytt år & God fortsättning!
Har just upptäckt att på svt:s finska motsvarighet, YLE, finns det en tämligen bättre "kunskapskanal" (YLE Teema) med massor av både konserter och diskussioner/dokumentärer om klassisk/konstmusik, synd att det är på finska, men musiken är internationell! :P
Ha en fin trettonhelg
mvh Marcus


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback