På jakt efter dofterna

En ny rik säsong tar till hösten sin början, trots att den finländska Nationaloperan i Helsingfors är allt annat än rik. Man avslutar redan i april 2007 för att renovera orkesterdiket och permitterar samtidigt hela personalen i två månader för att komma tillrätta med det stora budgetunderskott som infunnit sig. Naturlig avgång bland personalen är också aktuell.

      


Detta måste väl sätta sina spår i husets anda, tycker man. Men icke. Företaget andas framtidsoptimism, och den redan spikade repertoaren ligger fast så långt möjligt, och inkluderar hela tre (!) finländska operaverk: Ormens timme av Åbotonsättaren Mikko Heiniö,  den moderna klassikern Det röda strecket av Aulis Sallinen samt Finlands första operaverk, Kung Karls jakt av Fredrik Pacius. Imponerande!


Jämförelsen med Sverige är ofrånkomlig: inget av de tre största städernas operahus spelar något operaverk för vuxna från någon tid. Inte ens på Drottningholm spelar Kungl Operan 250-årsjubilaren och den i Sverige bosatte Joseph Martin Kraus. Piteå kammaropera begår däremot urpremiär på Jan Sandströms bellmanopera, Godnatt Madame, ett av dessa många unika samarbeten på mindre orter.  Bra Piteå!  Men: god natt Sverige!


Musikforskare må slita notbladen och riva sina musikådror blodiga, men Sverige vill helt enkelt inte spela svenskt, mer än till urpremiärer av nutida verk.  Trots att Norrlandsoperan i modern tid visat föredöme och spelat Hallströms Den bergtagna, Stenhammars Gillet på Solhaug och Rosenbergs Lycksalighetens ö, vilka samtliga må räknas till klassiker, har nära nog inget uppförts på de andra scenerna i full skrud under denna tid, monoliten de Frumeries Singoalla oräknad. Om det inte vore så tragiskt, så kunde kunde man skriva en opera comique över ämnet”om huru bäst vi böra undwika allt som luktar Swerige”.

ivar



Så Finland  är inte Sverige, men Norden. Vill man få en tidsdoft av nordiskt bör man bege sig till Nationaloperan i Helsingfors.


Kommentarer
Postat av: petra

men vi svenskar vill ju aldrig riktigt erkänna "de våra" - de bland oss som försöker bli profeter i st eget land...hellre väljer vi antingen någon utomsocknes ELLER företrädesvis; någon som överhuvutdgate inte KAN nånting...jag har nämligen kommit fram till att vi svenskar är LIVRÄDDA för kunskap!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback