Musikfestivaler i Finland och Sibelius i Åbo
Så var jag hemma igen; tre veckor i Finland gav kanske inte så många musikupplevelser som jag hade väntat eftersom säsongen antingen precis har slutat eller inte börjat ännu. Jag hade precis missat Musikfestspelen i Ilmajoki (känt för Jaakko Ilkka och klubbekrigarnas uppror mot rikssvenske förtryckaren Fleming), Avanti! och Sommarmusiken i Borgå (Porvoo) samt Musikfestivalen i Sankt Michel (Mikkeli), för att nämna några.
Sommaren i Finland erbjuder som sagt mycket kultur, vore konstigt annars, med tanke på alla turister som hitta till landet, och de är verkligen många som det verkar. Svenskarna verkar vara rädda för att söka sig lite utanför allfarvägarna i svenskbygderna, i Helsingfors och Åbo (Åland och Mariehamn räknas inte upp här) hörs rikssvenska dagligen.
Men hur vore det att söka sig till Vanda stad (Vantaa)? Denna självständiga stad kant i kant mot Helsingfors, Esbo och Tusby, har en alldeles egen barockfestival, minsann! Vanda Barock, eller Vantaan Barokki på finska, är ett fullmatat kammarmusikprogram med enstaka stora produktioner, och äger rum 13-19/8 2006. Och det är alldeles enkelt att åka dit, bussförbindelser och pendeltåg slingrar sig som en bläckfisk i hela huvudstadsregionen och då åker man på en regionbiljett, eller seutulippu. Artisterna är både internationella, med Emma Kirkby, Marc Hantaï och Philippe Pierlot, samt inhemska Baccana. Allt avslutas med Stockholms barockensemble och föreställningen Christinas resa. Har du missat denna så köa till Konserthuset Martinus i Mårtensdal (Martinlaakso). Såhär kommer du dit. Mer information här.
Framledes är det också intressant att bege sig till Helsingfors festspel (Helsingin juhlaviikot 18/8-3/9, info här) eller Åbo Musikfestspel (Turun Musiikijuhlat, 11-20/8. Ett rikt allvarligt och lite lättsammare program, även med barn- och lättsammare aktiviteter, äger rum med storheter som Moskvas kammarorkester och dirigenten Konstantin Orbeljan, barockensemblen SAMA och Mariinskij-teaterns kör, som under körmästaren Andrej Petrenko framför Rachmaninovs Midnattsmässa i Åbo domkyrka. Läs mer här.
Sibeliusmuséet i Åbo är en gammal institution och dem enda i sitt slag, med en stor instrumentsamling, både historisk och utomeuropeisk. Intressant är den stora orgelsamlingen i källaren som man inte bör tveka att besöka. Det grundlades redan 1928, men fick sitt nuvarande utseende 1968 genom en ultramodern betongbyggnad i det känsliga området kring domkyrkan. Janne Sibelius har lånat sitt namn till muséet och har därför en permanent utställning och historik om landets store son. I det bortersta rummet kan man se unika inspelningar från Sibelius hem och annorstädes, och det är något visst att se mannen som i sin blygsamhet skapade så stora verk som t ex symfonier 2, 5 och 7. Varje onsdag spelas det musik, och den konserten ingår i biljettpriser.
När jag besökte muséet i juli trakterades solotvärflöjt i ett lättsamt program med Minna Lindholm vid hålen. Mestadels lugna favoriter, som filmmusik ur Stormskärs Maja (finns på CD), Järnefelts Berceuse och Säkkijärven polka, men även transkriptioner ur Sibelius' scenmusik till Scaramouche. Ibland slirade det lite för Lindholms fingrar när tempot ökade, men, herregud, underhållningsvärdet var konstant och japanerna tacksamma. Till hösten kommer nog också den något snorkiga finlandssvenska personalen vara lite mer uppmärksam på programmens kvalitetshöjning.
Sommaren i Finland erbjuder som sagt mycket kultur, vore konstigt annars, med tanke på alla turister som hitta till landet, och de är verkligen många som det verkar. Svenskarna verkar vara rädda för att söka sig lite utanför allfarvägarna i svenskbygderna, i Helsingfors och Åbo (Åland och Mariehamn räknas inte upp här) hörs rikssvenska dagligen.
Men hur vore det att söka sig till Vanda stad (Vantaa)? Denna självständiga stad kant i kant mot Helsingfors, Esbo och Tusby, har en alldeles egen barockfestival, minsann! Vanda Barock, eller Vantaan Barokki på finska, är ett fullmatat kammarmusikprogram med enstaka stora produktioner, och äger rum 13-19/8 2006. Och det är alldeles enkelt att åka dit, bussförbindelser och pendeltåg slingrar sig som en bläckfisk i hela huvudstadsregionen och då åker man på en regionbiljett, eller seutulippu. Artisterna är både internationella, med Emma Kirkby, Marc Hantaï och Philippe Pierlot, samt inhemska Baccana. Allt avslutas med Stockholms barockensemble och föreställningen Christinas resa. Har du missat denna så köa till Konserthuset Martinus i Mårtensdal (Martinlaakso). Såhär kommer du dit. Mer information här.
Framledes är det också intressant att bege sig till Helsingfors festspel (Helsingin juhlaviikot 18/8-3/9, info här) eller Åbo Musikfestspel (Turun Musiikijuhlat, 11-20/8. Ett rikt allvarligt och lite lättsammare program, även med barn- och lättsammare aktiviteter, äger rum med storheter som Moskvas kammarorkester och dirigenten Konstantin Orbeljan, barockensemblen SAMA och Mariinskij-teaterns kör, som under körmästaren Andrej Petrenko framför Rachmaninovs Midnattsmässa i Åbo domkyrka. Läs mer här.
Sibeliusmuséet i Åbo är en gammal institution och dem enda i sitt slag, med en stor instrumentsamling, både historisk och utomeuropeisk. Intressant är den stora orgelsamlingen i källaren som man inte bör tveka att besöka. Det grundlades redan 1928, men fick sitt nuvarande utseende 1968 genom en ultramodern betongbyggnad i det känsliga området kring domkyrkan. Janne Sibelius har lånat sitt namn till muséet och har därför en permanent utställning och historik om landets store son. I det bortersta rummet kan man se unika inspelningar från Sibelius hem och annorstädes, och det är något visst att se mannen som i sin blygsamhet skapade så stora verk som t ex symfonier 2, 5 och 7. Varje onsdag spelas det musik, och den konserten ingår i biljettpriser.
När jag besökte muséet i juli trakterades solotvärflöjt i ett lättsamt program med Minna Lindholm vid hålen. Mestadels lugna favoriter, som filmmusik ur Stormskärs Maja (finns på CD), Järnefelts Berceuse och Säkkijärven polka, men även transkriptioner ur Sibelius' scenmusik till Scaramouche. Ibland slirade det lite för Lindholms fingrar när tempot ökade, men, herregud, underhållningsvärdet var konstant och japanerna tacksamma. Till hösten kommer nog också den något snorkiga finlandssvenska personalen vara lite mer uppmärksam på programmens kvalitetshöjning.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag påbörjar min tredje vecka av semester på måndag (av fyra) så nog har jag semester. Japp det lilla Pyret skall allt bli kulturellt. Jag skall allt släpa med den lille krabaten på alla nallekonserter jag kan!
Trackback