Lurkväden

Trans.

Du spel av fiol i
mitt inre rum.
Dra din stråke mot färden
Fyll den till bredden i
mitt krökta skal.
Darra
så som bara din stråke mäktar
Dra
så att taglet yr
i Dans.

Jag bävar
och håller ditt rum
nära mitt
i Resonans

Miljön står i fokus, det är viktigt att komma ihåg när Östersjöfestivalens program ögnas genom. Många stater lämnar bidrag till konserterna som går av stapeln i Stockholm, med tre dagars annex i Talliinn.     Baltic Sea Festival Choir är ett samnationellt körinitiativ där även Radiokören deltar. . Att samla nationerna runt vårt gemensamma innanhav i en musikalisk uppvisning är unikt sett ur samarbetets synvinkel. Kan man ena disparata länders traditioners musikliv, och dessutom infoga Öst-västliga Divanorkestern från Israel och Palestina som ett bra exempel på "omöjliga" utgångspunkter vad gäller samarbete över gränser, så borde man väl kunna visa vägen för ett kraftfullt initiativ också för politiker i repektive länder att ta tag i den hotande miljökatastrofen som angår oss alla.

Men rent musikaliskt är sig mycket likt från festivalerna förr genom åren. Stjärndirigenterna tycker sig kunna ge samma verk här som de gör eljest på andra ställen i världen. Salonen ska dirigera Leos Janacek på Metropolitan nästa säsong och operan Det döda huset görs konsertant även här. Exemplet från förra året var Valerij Gergijev som dirigerade Benvenuto Cellini i Salzburg-festivalen där man iscenerade verket popkulturellt.  2 gånger även här alltså. Kanske kunde man begära en lite mer unik instuderingsvilja från konstnärerna om nu festivalen ligger dem så varmt om hjärtat?

Krzysztof Penderecki kommer till Stockholm med sin Sinfonia Varsovia i 2 konserter, varav den ena marknadsför hans egna verk.  Så inställer sig frågan: vad har Sverige med projektet att göra, rent upphovsmannamässigt? Jodå, nutida verk spelas minsann. Esa-Pekka Salonen har god kontakt med många av generationskamraterna på kompositionssidan och självklart vill han göra vad han kan föra att stödja dem. Men hur är det med traditionen? Är den alls viktig att föra fram? Jag finner en slagsida hos det nutida, medan äldre verk "som vanligt" representeras av Brahms, Dvorak och Tjajkovskij, bortsett från de moderna klassikerna Schönberg och Szymanowski. Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker det blev lite tunt och ointressant. Var är publikdragarna? Korsbefruktningarna? Dirigenter som rotar i varandras notbibliotek? Hur vore det med en Salonen som tar upp Eduard Tubin eller en Gergijev med Allan Pettersson? Var är våra romantiker? Var är de konsertanta operorna ur svensk, finsk, baltisk och polsk historia?

Mycket återstår att upptäcka. Om Östersjöfestivalen inte ska bli en plattform för konstnärligt självförverkligande så får man nog gå steget vidare med musikspadarna. Gräv där du står. Bara för musikfröna  ligger i jorden betyder det inte att de inte behöver vattnas för att prunka. Tulpaner finns det överallt. Vad sägs om att grodda lite udda? De finns i frökatalogerna.

Så här i sommaren kan man dra sig till minnes det stora händelserna under säsongen 2007-2008. Vilka stjärnor glimmade mest? Vilken musik, opera och teater var de största respektive intressantaste upplevererna? Jag har några exempel, kanske du har fler: Petterssons sjunde symfoni med Alan Gilbert och Sibelius Lemminkäinen-svit med Sakari Oramo i Konserthuset, premiärerna på Wagners Ragnarök på Kungl operan och Zarah på Folkoperan. Räddad av Alfhild Agrell på Södra teatern, som gästspel från Östgötateatern, blev en rejäl uppenbarelse. För att inte tala om sviten ur Rameau-operan Hippolyte et Aricie i Berwaldhallen, utsökt tolkad av Daniel Harding: den hittills förnämligaste interpreten av Rameaus musik, enligt min mening!

Det har funnits annat smått och gott, roligt eller nöjsamt. Men jag vilar minnet på dessa små händelser och ser fram emot höstens säsong. Att den största operaupplevelsen förra året, helt otippat, blev Halevys Judinnan på Litauens Nationalopera i Vilnius, ligger därunder som en extra molande känsla av hur stora föreställningar kan bli med rätt uppbåd av regissörer, scenografer och artister. Och man önskar att få med sig en extra fantastisk rysning en under nästa säsong. Mitt tips blir Spader Dam av Tjajkovskij på Operan i Stockholm. Den som lever får se.

Ps. Höll på att glömma en jättefin tolkning av tredje symfonin av JOACHIM NIKOLAS EGGERT. Givetvis gjorde Konserthuset i Stockholm en fin insats som tog upp detta sällan spelade verk.