Kulturen och Svt
Läser att Svt ska omorganisera, nyheterna stärks och kulturen försvagas. Det enda jag gör är att flytta kostnadsstället, säger Eva Hamilton.
Försvagningen av musiken som egen genre har dock pågått sedan flera år. Musikspegeln lades ner, folkmusiken och konstmusiken skulle få ett annat bevakningsprogram istället, men orgaisationstekniska svårigheter gjorde att Ozan Sunar sköt upp programmets verkställighet. I själva verket ligger förmodligen sparkrav och ointresse för genren bakom, att Musikspegelns ersättare ännu inte sett ljuset. Att jämföra med att Sveriges Televisions kulturmagasin Sverige ska förändras, ja till och med läggas ned. Vilket förnekades av programchefen då. Nedläggningen sköts upp på obestämd tid.
Den klassiska musikens osynliggörande i vår tevekultur är väl det tydligaste tecknet på att saker och ting håller på att hända i vårt samhälle. Nya beslutsfattare kommer till, makthavare med helt annan bakgrund och smak är de som förut regerade med utgångspunkten, att tittarna och lyssnarna ska garanteras en så allsidig genrebevakning som möjligt. Istället ser vi att den klassiska musik får trängas i bredare musik- och kulturprogram, där det också vinklas för populärkulturens musik och konst.
Kulturnyheterna har en bred syn på vad kultur är, men följer allt oftare upp konstmusikdebatter om denna kulturforms vara eller inte vara, än att bevaka den i landet. Det finns ju massor att rapportera om, och skulle redaktionen bevaka klassisk musik lika initierat som pop och rock, så hade nyhetsinslagen sett ut på ett helt annat sätt.
Vi har inte sett slutet på kulturens nedrustning i Svt eller i samhället i övrigt. För trots att det byggs konserthus som aldrig förr, sker en föryngring av beslutsfattarna. Deras ointresse är värt att uppmärksamma och bevaka av t ex Kulturnyheterna.
Försvagningen av musiken som egen genre har dock pågått sedan flera år. Musikspegeln lades ner, folkmusiken och konstmusiken skulle få ett annat bevakningsprogram istället, men orgaisationstekniska svårigheter gjorde att Ozan Sunar sköt upp programmets verkställighet. I själva verket ligger förmodligen sparkrav och ointresse för genren bakom, att Musikspegelns ersättare ännu inte sett ljuset. Att jämföra med att Sveriges Televisions kulturmagasin Sverige ska förändras, ja till och med läggas ned. Vilket förnekades av programchefen då. Nedläggningen sköts upp på obestämd tid.
Den klassiska musikens osynliggörande i vår tevekultur är väl det tydligaste tecknet på att saker och ting håller på att hända i vårt samhälle. Nya beslutsfattare kommer till, makthavare med helt annan bakgrund och smak är de som förut regerade med utgångspunkten, att tittarna och lyssnarna ska garanteras en så allsidig genrebevakning som möjligt. Istället ser vi att den klassiska musik får trängas i bredare musik- och kulturprogram, där det också vinklas för populärkulturens musik och konst.
Kulturnyheterna har en bred syn på vad kultur är, men följer allt oftare upp konstmusikdebatter om denna kulturforms vara eller inte vara, än att bevaka den i landet. Det finns ju massor att rapportera om, och skulle redaktionen bevaka klassisk musik lika initierat som pop och rock, så hade nyhetsinslagen sett ut på ett helt annat sätt.
Vi har inte sett slutet på kulturens nedrustning i Svt eller i samhället i övrigt. För trots att det byggs konserthus som aldrig förr, sker en föryngring av beslutsfattarna. Deras ointresse är värt att uppmärksamma och bevaka av t ex Kulturnyheterna.
Brus som letar sig genom
Det ligger ett brus över sta'n. Ett kommersiellt brus. Både bilder och ljud samregerar över gator och torg, samt på bussar. Reklamen har både förföriska färger och röster, allt blandat till en hetsig pumpande uppmaning att konsumera just deras livsstil, deras produkter - vi får höra och se påståenden som genom upprepanden och förförisk förklädnad blir sant, i alla fall så att vi tror på dem, eventuellt påverkas av dem.
På bussarna hörs det dagligen, man kan inte värja sig. Bilder gå att tankspritt vila blicken på och tänka former och färger, men ljud går inte. Reklamradiofria bussar, finns det? Nej, det är ju bussföraren som väljer, inget påbud finns att välta över reklamljud över passagerarna.
Så vad gör man om man till varje pris vill undvika reklamradions skval? Väntar på nästa och hoppas att man spelar P1 eller P2? Eller tar tunnelbanan och lyssnar på enformiga stationutrop som stundom hakar upp sig? Eller klagar? Olösligt problem för stackars bruströtta öron.
På bussarna hörs det dagligen, man kan inte värja sig. Bilder gå att tankspritt vila blicken på och tänka former och färger, men ljud går inte. Reklamradiofria bussar, finns det? Nej, det är ju bussföraren som väljer, inget påbud finns att välta över reklamljud över passagerarna.
Så vad gör man om man till varje pris vill undvika reklamradions skval? Väntar på nästa och hoppas att man spelar P1 eller P2? Eller tar tunnelbanan och lyssnar på enformiga stationutrop som stundom hakar upp sig? Eller klagar? Olösligt problem för stackars bruströtta öron.