Lurkväden

Jag ser på all musik jag har samlat på mig genom åren. Så många entusiastiska timmar jag tillbringat framför högtalarna eller i lurarna med CDn eller LP-konvolutet i hand. Måste erkänna att enstusiasmen för ett skivinköp var större under LPns storhetstid. Att bläddra genom reans enorma utbud tillsammans med idel kända och mer eller mindre fanatiska musiksamlare, precis som jag. Att utstöta ett flämt när man fick se: den!! Och triumferande dra sig till en undanskymd plats för att tro sina ögon. Men genast komma på att någinstans därute fanns måhända ett par storfynd till.

Nu står LP-skivorna orörda sedan många år. Stiftet gick sönder och inga reservdelar fanns att få. Spelaren kasserades. Visserligen finns ju nya spelare att skaffa, vinyl är ju retro. Klubbarna DJ.s är liktydiga med vinylknaster. Så det känns verkligen underligt att vara ute och inne samtidigt. 

När jag ser efter, så är Lpna helt borttagna. Har inte registrerat bortsläpandet ens. Men en massa CD finns, till övermåttan. Men nu var det ett tag sedan jag spelade någon av dem. Lyssnar alltmer på Mp3. På väg, någonstans. Hemma blir det annat än musik. Radio t ex. P1 framför allt. Samhällsprogram, radioteater, nyheter. Ingen underhållning i vanlig bemärkelse.  Kan man redan börja kalla CDna för reliker?

Nej, inte för mig i alla fall. Det handlar om familjeförhållanden. I en framtid nära mig, i en större bostad snart, kommer jag att möblera loss musiken.  Göra den mer attraktiv. Resultat: Mer radio, mer musik, mer kultur. Ökad trivsel.

Vart tog TVn vägen?