Idel kvinnlig fägring kryddad med impro

Hon är en mycket skicklig tonsättare, Viktoria Borisova-Ollas. Ryskan som är gift i Sverige och komponerar i Gamla Sta'n. 10 januari hörde jag i Berwaldhallen, Stockholm, hennes orkesterverk Kingdom of Silence och igår, den 12 mars: Before the Mountains Were Born. Två olika stycken, 2 olika dirigenter, manligt och kvinnligt, två olika tolkningar. Frågan är om ändå inte Susanna Mälkki hade en fördel att vara ledare för Ensemble Intercontemporain i Paris, Pierre Boulez' gamla institution för modern samtida musik. För kraften och analysen hade hon, men också tydligheten. Borisova-Ollas' orkesterverk har en romantisk ådra, inte långt från det filmiska panorerande, och stämningsskapande. Ibland kan jag sakna att hon sinte sovrar i sina idéer, eller snarare upprepar dem för mycket, för hon har en hel del på hjärtat. Men idéerna blir aldrig platta utan genomförs med en hel del överraskningar på vägen, vilket gör att musiken nästan aldrig blir tråkig. En av de mest begåvade och intressanta tonsättarnamnen i Sverige just nu, om inte i Europa. Jag hoppas att den botten Borisova -Ollas verkar ha för musikdramatik leder henne att komponera en fullängdsopera. Vår nationalscen borde på sikt  bevaka hennes konstnärliga utveckling och lägga in en beställning när det är så dags.

Susanna Mälkki gjorde inte bara storverk av Borisova-Ollas. Även i Rachmaninovs första pianokonsert skapade hon med den improvisatoriskt nyckfulla och mycket engegerade pianisten Kyrill Gerstein en svepande romantisk effektfull helhet med många dramatiska accenter som tonsättare mår så bra av. Lika helgjuten kändes inte Lutoslawskis tredje symfoni, även om Mälkki övertygande i läsarten. Jag visste inte att ett verk somm detta kunde tillföras så mjuka och känsliga kvalitéer, men kanske hade en längre repetitionsperiod med Sveriges Radios symfoniorkester kunnat ge helheten en större helhetskraft. Visst är det ett svårt verk att få ihop med dess  ficklampsestetik, vilket inte hindrar att tydligare riktning på ljuskäglan kunde göra fler upptäckter. Mälkki har djupa kvalitéer som dirigent och önskvärt vore att nu rikta ljuset mot svenska tonsättare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback