Wille långsamt

Wille är otrolig. Sjätte stråkkvartetten. Tredje satsen. Mjukt, behagligt. Ett regn man inte väjer för pga dess värme. Efterlängat som efter torka. Eller en hand mot kinden när det var längesedan någon smekte den.
Eller hjärtat som slokar som en blomma, som inte fått vatten på länge. Vatten och näring. Allt detta ger Wilhelm Stenhammar i sitt "Poco adagio" - aningen långsamt. Som när du lyssnar förvånat på något som du inte visste kunde göra dig melankolisk - och njuter av det. Om man låter tiden stanna.

Stenhammar har gjort mycket fint. Räck bara ut handen och fyll den. Tiden stannar en stund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback