En klassisk frisör

Jag går in till turkmeniska frisör, han har den mest slätstrukna och insmickrande muzak i högtalarna som man kan tänka sig. Som vanligt frågar han vänligt om jag vill ha kaffe. Jag avböjer utan att säga att jag inte dricker pulverkaffe. Det är några före men lördagar brukar det kännas lugnt, jag ska ingenstans på ett tag. Och kaffet kan jag ta sedan. Men jag uppskattar frågan.

Det dröjer 2 minuter, och frisören byter skiva. Vivaldis De fyra årstiderna är nu på ljudtapeten. Ny muzak. Men för mig, för han vet min musiksmak och försöker anpassa sig. Jag har hört Årstiderna 1.267 gånger förut, men nu känns det verkligen skönt och avkopplande. Om jag ska höra detta stycke någonstans så är det här. En välbekant röst i en väntande miljö. Avkopplande.

Omkring mig sitter en mamma med sin åttaårige son och en 16-årig blattegrabb (om man får låna ett populärt uttryck som används i förorten). Killen rör taktfast på benet till Vivaldi och går över till ett stillsamt vaggande när Beethovens Månskenssonaten kommer. Nästan rockar loss till Tjajkovskijs Blommornas vals ur baletten Nötknäpparen. Jag vaggar med.

Under Andante-satsen till Brahms Violinkonsert blir det min tur. Jag blir lite mer uppmärksam, försöker lyssna om violinisten är sjysst. Men jag hör inget för frisören och kollegan använder klippmaskinerna samtidigt.

Min son kliver in under sluttakterna och säger att det var så tråkigt hemma och att mamma ska sova middag. Han sätter sig och vill kolla min frisyr växa fram. Morgonstämning ur Peer Gynt av Grieg får sonen att nynna med, han säger: "den här musiken är gammal, eller hur?" Han menar att han hörde den redan på dagis under vilan. Anitras dans ur samma skådespelsmusik hakar upp sig så vi får höra samma stycke påplussat 2 minuter. En afrikan som svarar på engelska vid tilltal verkar inte uppskatta den typen av dans, av den surögda blicken att döma.

Klippningen går också som en dans. Jag är bättre klippt än förra gången, trots att det är den ärade frisörens mindre flyhänta men supertrevliga kollega som för saxen.
Han klipper enligt maximen "Hellre vänligt än bra". Men verkar ha tagit sig. Fått större vana. Klipper lite extra i luften som bonus.

Sonen har gått. Tycker det var tråkigt och långsamt, särskilt som det inte blev någon chockfrisyr. Försvann med orden nuringerjagPeterhejdå. Under vilket stycke vet jag inte.

Sextonåringen har fått sällskap. En gammal skolkompis som det verkar. De går inte i samma skola längre.

-Hur är det ? säger den andre.
- Språk och svenska är lätt, matte svårt, säger sextonåringen, som fått sitt långa svarta hår lite kortare.
- Nä matte är ju skitlätt, tycker hans korthåriga smala kompis, som strax ska bli ännu korthårigare.
-Det är vad DU tycker, säger sextonåringen stött. Han vet ju att livet utan matte skulle varit enklare. Inte konstigt att de går på olika skolor nuförtiden.

Musiken går mig här spårlöst förbi. Ljudtapet eller inte, den var en anakronistisk krydda. När jag skulle betala var den avstängd inne hos mig. Så fyller den väl sin funktion. Att finnas utan att vara. Fast den var lite extra hos mig i början. Som komp till utomeuropeiska språk. Som den där nya skivan
Mozart in Egypt (2) som blandar arabisk musik och sång med Mozarts välkända stycken. Kanske en skiva för frisören, hans kollega och kunder. Och mig.

Kommentarer
Postat av: Therése

Tack för fint beröm om bloggen min. Din är ju inte helt oäven den heller...Intressant besök hos frisören där...Nu för tiden hajar man ordentligt till när det är ngn butik/annan inrättning som i stället för rix megapol spelar klassisk musik. DEN ljudmattan har mn vant sig vid att stänga av...

Postat av: Therése

Förresten...det skall finnas en Tandläkare i Lund som spelar opera för sina patienter. Underbart. Tänk att få lyssna på slutscenen i Tosca medan en visdomstand dras ut...hoppas att jag hittar vem det var...såg det på nätet för ett par år sedan. tyckte att det lät sympatiskt. Till skillnad från att alla filmskurkar gillar klassisk musik så måste det ju bara vara så att denna tandläkare är sympatisk. Han gillar ju opera!

2006-05-27 @ 21:40:24
URL: http://kulturnorden.blogg.se
Postat av: Lars Erik

Den tandläkaren är inte ensam. Jag har en i Kista, hon är från Tjeckien, stort varmt leende och Chopin i hörlurarna. Jag lagar mitt hål med stort lugn och ett INRE leende (av förklarliga skäl...).

2006-05-28 @ 22:57:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback